För ett tag sedan under en period bodde jag inte själv, jag hade en vapenslagare vid namn Kissie.
   Kissie och jag gjorde mycket tillsammans, kollade på tv, surfade på internet, lyssnade på musik och såklart spenderade vi nätterna ihop. Efter några månader började hon lämna spår efter sig, väldigt mycket spår i form av hår. Jag försökte ignorera detta men till slut gick det inte längre, jag tog det stora beslutet att kasta ut henne.
   Nu för tiden bor hon ute i stallet med diktatorn och tjockisen. Ett helt klart bra beslut av mig. Fast jag saknar att vakna med henne på min mage stirrandes på mig, eller sugandes på mina örhängen, och att somna med henne kurrandes bredvid mig..

Jag glömmer nästan bort hur mycket jag hatade kattbajslukten, när hon bajsade på min matta, när hon hårade ner alla mina nytvättade kläder, när hon rev sönder min soffa, när hon välte ut vattenskålen, när hon väckte mig på nätterna, när hon spred ut all mat på golvet och hur illa kattmaten luktade.